Konsten kan sätta ljus på det den önskar. Konst kan locka och tränga sig på, styra vår blick och få oss att titta både en och två gånger. Också på det vi inte vill se. Ett bra konstverk, det menar vi, tål å andra sidan att tittas på, många gånger. Det retar till återbesök och förnyad reflektion. Konsten kan på så sätt liknas vid en lampa. Den fungerar som en ljussättning, en ”high light”. Idag används både konst och belysning i våra städer på ett sådant, spektakulärt, sätt. Vår blick leds mot skulpturen vid den nyss färdiga byggnaden, mot gamla husfasader med stuckatur och figurer som väckts ur sin slummer och nu får finna sig i att bidra till stadens dramatiserade yttre. Välplacerade strålkastare kastar effektfulla ljusknippen mot stadens pelare och nischer, konstobjekt och historiska platser, och får det förgångna och det estetiska att framstå på samma sätt; som dekor i en kulissvärld.

Vi tänker på en annan lampa. På själva lampan i sig. Nog har den en närvaro som närmast är personlig. Det finns nästan ingenting som ger sådan trivsel som en tänd lampa. Dess värmande sken, dess ljuskrets. Någon är hemma där det lyser,        eller någon väntas hem. Läslampor ger enskilda läsestunder och i studenternas grupprum brinner flitens många lampor. Den lampa vi tänker på vill dra in människor i sin ljuskrets. Den vill locka till förkovringens och nyfikenhetens vida värld av skönlitteratur, fackböcker och medier. Den vill påstå att en högskola, och ett bibliotek, också är ett hem. Den vill dra till sig dem som är vetgiriga, som vill vidga sina vyer, utbilda sig, omsätta sina idéer. Vår lampa är ett upplysningsprojekt!

Och samtidigt lever den sitt eget, speciella liv. Den rör nämligen på sig. I vertikal såväl som i horisontell riktning. Den följer den gående som en rörlig gatlykta, den vrider sin ljuskägla ut mot vattnet, likt en strålkastare, den tittar upp, panorerar uppför gatan eller över husets tak. Ingen vet var denna lampa har sin gång, vad den tänker. Den kan ändra riktning, den kan vara stilla så länge att den verkar ha kommit till slutlig ro. Då sker en knappt märkbar förflyttning. Denna lampa för tankarna såväl till gångna tiders vakthållning och lykttändare som personligen vakade över staden, som till den utbildning i spelprogrammering som idag bedrivs på Blekinge Tekniska Högskola och är ett slags investering i stadens framtid.
Utsmyckningsförslaget utgår från en vanlig skrivbordslampa. Genom att gå upp i skala och utnyttja en skogskran skapas en skulptur som till sin funktion och rörlighet liknar den traditionella skrivbordslampan. ”High Light” styrs dock inte av en hand utan av ett datorprogram. På själva kranen, som fungerar som lamparm, installeras en lampskärm av plåt med ljuskälla. En lampa med reflektor som kastar upp ljuset mot den invändigt vitmålade kupan vilket ger ett mjukare och varmare ljus. Lampan skall lysa på kvällen och när det under vintertid skymmer, precis som övrig gatubelysning.

Varde ljus!
Med vårt förslag har vi velat föra fram den klassiska och välkända skrivbordslampan. Vi har gjort den större och mer monumental. Den varmt gula lampan är på samma gång intimiserande och uppseendeväckande som rörlig skulptur. Vi vill gärna att den placeras på det lilla torget mellan husen, som ett aktivt nav i verksamheten och till restauranggästernas nöje, mellan de röda tegelväggarna. Lampan blir där en tydlig och dynamisk förbindelselänk mellan det hav som evigt slår mot strand och den mänskliga boning där febril verksamhet pågår i stunden. På sin plats är lampan synlig från flera håll, glimmar till ut mot vattnet, central som landmärke, en självklar mötesplats. Vi ses vid lampan! Fiat lux!

FAKTA
High Light, förslag till utsmyckningskonkurrens för Blekinge Tekniska Högskola, Karlshamn, arrangerad av Statens Konstråd, augusti 2007. Förslaget vann ej och deltog även i utsmyckningstävling för Papirbredden, Drammen. Även där refuserat.